
Jag trodde att det fanns nät mer tillgängligt, så
jag lovade mer än jag kunde hålla. Fast det ger
egentligen en bra bild av hur det var att leva där.
Allt blev som det blev, med tider och möten osv.
Ett slags organiserat kaos, där alla människor var
jätte trevliga, öppna och hjälpsamma. Om alla lever i
samma kaos så funkar det verkligen. Det var bara för
mig som uppstyrd och organiserad svensk att tänka om.
Och det var en skön känsla, för jag behövde inte själv
vara så himla redig och ordentlig utan allt flöt på ändå.
Det blev morgon och det blev kväll
och dagen hade varit innehållsrik och rolig.
Men men jag får försöka ge en liten reseskildring
så här i efterhand. Fast min laptop har lagt av, där
jag hade min dagbok.. Jag kommer inte att komma
ihåg allt i rätt ordning, men vad spelar det för roll.
Tiden är inte relevant!